Jag har mått depp, har inte kännt för att leva. Vad är grejjen? Ska jag
bara föra vidare en ny generation, så mina barn sedan ska göra samma sak som jag gjorde.
För det känns som det är det som är grejjen. Men samtidigt ska man ha kul påvägen, men har man
alltid det då? När man känner sig som mest nedstämmd vill man, iaf jag, bara lägga sig i säng och gråta,
det känns bra. Att tycka synd om sig själv kanske inte folk tycker om men, det kan behövas.
Dom här perioderna har man ibland och oftast går dom över. Det kan ta ett tag att orka sluta tänka  så som
jag tänker. Jag är sådan, I was born this way.